Fakta svensk brunbjörn

Det sk Konfidensintervallet för björnar i Sverige är ca 2771 – 2980 men viss osäkerhet finns i denna uppskattning av populationen.

Under 2017 sköts knappt 300 björnar i skydds- och licensjakt vilket motsvarar ca 10 procent av populationen 2017.

Spillningsinventeringar ligger till grund för de populationsberäkningar som gjort  i respektive län samt tendenser i de björnobservationer som jägare gjort. Här är jägarnas arbete en viktig del i arbetet att få fram ett balanserat resultat.

Björnstammens genetiska tillstånd

Björnpopulationen i Skandinavien visar på en ganska hög genetisk variation. Genetiskt utbyte förekommer både mellan reproduktionsområden inom landet såväl som mellan den svenska och norska björnpopulationen.

Utvandrande hanar driver i huvudsak de genetiska variationerna. Sett till de DNA som  sprids från honor till deras björnungar (mitokondrie-DNA) så finns två genetiska linjer i Sverige – en sydlig och en östlig . Den geografiska gränsen mellan dessa två genetiska linjerna går genom Storsjöbäckenet i centrala Jämtland i väst, till norra Gävleborgs län i öst. Eftersom detta DNA inte blandas utan nedärvs från modern så kan det användas för att studera geografiskt ursprung. Detta visar att de svenska björnarna har invandrat från två olika källpopulationer, förmodligen i anslutning till den senaste istiden.

Den sydliga linjen har sitt närmaste släktskap med björnar i Pyrenéerna, Frankrike samt björnar från Spanien och de Kantabriska bergen. Den östliga linjen är närmast släkt med björnar från Ryssland och Finland. Dessa genetiska skillnader är inte lika tydliga när man enbart tittar på kärn-DNA. Björnstammen förvaltas som en enda population.

Utbredningsområde

Björnen är allmänt förekommande i Sverige från Dalarnas samt Gävleborgs län och norrut. Huvuddelen av den skandinaviska populationen utgörs av den svenska björnstammen där endast ett fåtal reproduktioner, det vill säga honor som föder ungar, förekommer i angränsande områden till Norge.

Utbredningen i Skandinavien har varit koncentrerad till 4 kärnområden där honorna i huvudsak funnits i:

• ett sydligt område – Härjedalen (södra Jämtlands län), Dalarna och Gävleborgs län
• ett mellanområde – norra Jämtland, Västernorrlands län och Västerbottens län
• två nordliga områden – Norrbottens län.

(Fakta hämtad från Naturvårdsverket)

För kontakt och bokning av Björnsafari, björngömsle, maila oss eller ring
Mail: Bokning/ förfrågan
Telefon +46 738 438 556

Mycket mer intressanta saker kan berättas om våra svenska björnar. Visste Du tex att björnmamman föder sina ungar i idet under midvintern i Februari månad, och att ungarna då endast väger lite över 400g, tänk dig ett margarinpaket. Från den storleken kan en björn rent hypotetiskt växa till full storlek på 5 år, sen avgör ju förstås genetiskt arv och födointag de slutliga resultaten.

De riktigt stora björnarna i Sverige kan komma upp i 300kg vikt eller något över. För fullvuxna honor ca 200 KG. brunsten infaller i Maj och mattas av i mitten av Juni. Till det unika kan nämnas att ungarna som honan föder kan ha olika fäder i samma födsel, något som också kan hända hos tex katter.

Björnarnas typ av iden kan variera mellan stack-ide (vanligt förekommande i skogslänen) utgrävt ur avstannad (utdöd gammal överväxt myrstack), Sten-ide, tillrättalagt under sten, i stenöppning eljest grottöppning av minimal karaktär (vanligast i fjällområdet), och slutligen korg-iden, en idestyp som till arkitekturen består av pinnar hoplagda direkt på marken och täckt med mjukare material såsom mossa. Dessa förläggs ofta under skyddande träd men kan också finnas mer exponerade i skogar med glesare grenverk.