Björnsafari i midsommarnatten
Foton: Staffan Fougner och Marie Sunnerfors Fougner
I dag den 26 Juni 2020. Precis avslutat ännu en lyckad sittning och skall i eftermiddag ut med nya björnspanare och fotografer kl 16. Men vi tar oss tillbaka till midsommar för en stund.
Midsommarkväll går mot natt i den lilla kojan ute i skogen. Ljung och riset från blåbär och kråkbär blandas med ängsull och hjortron på den lilla myren. Nu infinner sig väntans tider då solen sakta sänker sig ned i väster. Detta är verkligen att bo spartanskt för en stund, hitta tillbaka till kojåldern som vi alla aldrig tycks vilja lämna. Här får vi en glimt från utsidan av vårt björngömsle genom en utav fotogluggarna.
Bild tagen inuti gömslet avslöjar ett sceneri som om tiden stått stilla i en annars så föränderlig värld. De som suttit här i början av 2000-talet känner väl igen sig år efter år, då de återkommit. Foton från fotografer där färgen snart tonat bort pryder en utav väggarna, desto mer finns det att berätta då talesättet en bild säger mer än 1000 ord lite kommer på skam, men på ett positivt sätt. Vilka är det på bilden? När var dom här?
Inget är som denna väntan, en kamp mellan tålamodet och viljan att få se skogens konung kliva fram på myren. Hörsam på alla ljud utanför som kan skvallra om att något är på gång. Kören av fåglar som stämmer upp till sång om björnen sakta nalkas går det inte att ta miste på men mest framträdande är ändå Nötskrikans skärrade varningsljud, eller bofinkens distinkta varningssignal ibland flankerad av den större hackspettens pulserande läte. Många gånger tycks varningslätena följa björnens förflyttning där den rör sig i skydd av buskar och snår.
Så står den tillslut där och pulsen hos björnskådarna närmar sig fort frekvensen av Nattskärrans pulserande läte. Björnen kommer in med fart från sidan, doftar och undersöker platsen, inleder något som i eftersvallet av denna stora naturupplevelse endast kan beskrivas som ett showande då den rytmiskt kliar sig mot tallar, ligger på rygg och synbart utstrålar en lekfullhet i sina rörelser.
Så går björnen till ro, här fångad genom ett fotografi tagit inifrån gömslet, genom en öppen fotoglugg vilket visar att sätten kan vara många i jakten på att bevara ett ögonblick till eftervärlden. Skuggorna som varmt ramar in bilden är tyget som annars omger de tyngre stora linserna som vakande brukar skjuta ut från gömslet. Så har det då äntligen skett, man har sett björn för första gången i sitt liv, en upplevelse svår att beskriva i generella termer utan måste nästan upplevas personligen för att på något sätt kunna greppa den känsla som infinner sig.
